5procent.se

Det är aldrig en lätt situation när viktiga personer väljer att gå vidare i karriären och lämna företaget. Därmed går kompetens och viktig erfarenhet förlorad. Att ha jobbat ihop sedan bolagets start innebär inte bara hårt arbete, ständiga utmaningar, slit och osäkerhet. Det innebär även en grym gemenskap, kreativitet, skratt och en del roliga utmaningar, men framförallt känslan av att ha byggt något tillsammans.

Staffan – vår duktiga projektledare kom i dag med beskedet att han lämnar oss och går vidare mot nya utmaningar. Trots att beskedet känns tråkigt för oss övriga i teamet gläds vi åt Staffans nya kommande utmaningar. I våra hjärtan kommer han alltid vara en Workmintare. Jag hoppas att han kan se tillbaka på denna tid som en fantastisk period i hans karriär.

Under mina yrkesverksamma år har jag upplevt både nyanställningar och uppsägningar. I början tyckte jag det kändes tufft – man förlorar inte bara en kollega utan även en vän. Jobbigast är när personer ofrivilligt sagts upp. Ett tag försökte jag stänga av och inte ens inleda närmare bekantskap med nyanställda, för de skulle förr eller senare sluta och det fanns ju ingen anledning att fästa sig vid dem. Nu har jag lärt mig acceptera att människor kommer och går, och försöker göra det bästa av tiden man har tillsammans.

Jag unnar verkligen alla människor i min närhet det bästa. Och om det bästa är att ”lämna” mig eller företaget ska de självklart göra det.

Avskeden under de senaste åren (3 personer i de två bolag jag engagerat mig i) har varit extra känsliga. Delvis för att det är egna bolag men också för att vi varit så få och sammansvetsade. Jag upplever nästan att det varit tuffast för de som slutat. De har känt att de ”svikit” mig och företaget, men så är det inte. Jag är tacksam över att företaget fått vara språngbräda i karriären för dessa personer. I vissa fall kommer vi vara det arbetet man välja att gå till och vissa fall kommer vi vara något man går ifrån. Jag glad över att träffa alla dessa personer som korsar min och vår väg. Och vem vet, kanske korsas våra vägar igen.